DET VAR KVINNOR… Tänk på det
Det var inte häxor som brändes. Det var kvinnor.
Kvinnor som ansågs För vackra, För frispråkiga, hade För mycket vatten i brunnen – ja allvarligt talat – Vem hade födelsemärke? Kvinnor som var För skickliga på örtmedicin, För högljutt, För tyst, För mycket rött i håret.
Kvinnor med stark koppling till naturen, Kvinnor som dansade, Kvinnor som sjöng, eller något annat, egentligen.
ALLA KVINNOR RISKERADE ATT BRÄNNAS PÅ SEXTONHUNDRA-TALET.
Systrarna vittnade och vände sig mot varandra när deras spädbarn hölls under isen. Barn torterades för att bekänna sina erfarenheter med “häxor” genom att bli falskt avrättade i ugnar.
Kvinnor hölls under vattenytan och om de flöt var de skyldiga och avrättade. Om de sjönk och drunknade var de oskyldiga. Kvinnor kastades utför klippor. Kvinnor placerades i djupa hål i marken.
Början på denna galenskap var år av svält, krig mellan religioner och massor av rädsla.
Kyrkorna sa att häxor, demoner och djävulen existerade och att kvinnor inte var något annat än problem. Som vi ser än idag skapas ofta en syndabock, och kaoset eskalerade i Sverige när Bibeln blev lag och allt som inte stämde överens med vad kyrkan sa blev dödligt.
Bibelfanatismen dödade tusentals kvinnor. Allt som hade med en kvinna att göra blev fruktat, särskilt hennes sexualitet. Det blev stämplat som mörkt och farligt och var kärnan i häxprocesserna världen över.
Varför skriver jag detta?
För att jag tycker att användningen av ord är viktig, särskilt när vi arbetar med att lyfta fram dessa dunkla, förträngda och bortglömda berättelser upp till ytan. För att det är viktigt att känna till vår historia när vi bygger den nya världen.
När vi utför det helande arbetet för våra släktlinjer och som kvinnor. För att ge de kvinnor som slaktades en röst, för att ge dem upprättelse och en chans till frid.
Det var inte häxor som brändes.
Det var kvinnor.
~ Fia Forsström
