Jag tror att det är viktigt att se kritiskt på saker och ting, men inte så kritiskt att det förtar den sanningen i det som man själv tror på. För det man tror – det är sant.
Säger någon till mig att det till exempel måste vara evidensbaserat – eng. evidence – då börjar jag fundera över om vederbörande helt och hållet utesluter tro i allting? Enligt min uppfattning och mina erfarenheter så är merparten av personer med denna inställning väldigt tvärsäkra på sin sak. De verkar väldigt tvärsäkra när de säger att om evidensen inte finns som styrker, vad det än månde vara, då saknas bevisföring att någonting skulle fungera.
Jag tycker det är konstigt att ha denna tvärsäkra och ofta arroganta attityd när vi i själva verket ofta ställs inför olika begrepp eller situationer där vi inte har någon förklaring till hur eller varför något sker eller fungerar, men som ändå visar sig ha inträffat eller fungerat. Om personer själva tar ställning till att de inte vill tro, utan enbart vill veta, då är det deras rättighet att få följa sin egen fria vilja och det bör naturligtvis respekteras av dem som är av annan åsikt. Därmed bör också det motsatta respekteras och accepteras så att de ”evidence-baserade” människorna visar en större acceptans och respekt gentemot dem som väljer att ha en tro. Det kan handla om tro i största allmänhet men också om religiositet, eller om oförklarliga så kallade övernaturliga fenomen och healing och andra saker. Personligen tror jag att det inte kan dröja så värst länge till innan vi vant oss vid begreppet normalt istället för paranormalt.
Ta till exempel den här gruppen VoF, vetenskap och folkbildning, där de flesta verkar ha en föreställning eller egenbild om att just de är den expertis som alla vi andra behöver för de vet. Under en kort period var jag med i VoF:s Facebookgrupp men gick ur när jag fann allt annat än vänlighet och medkännande mänsklighet. Jag upplevde mest negativitet, ett ständigt raljerande om hur mycket bättre de är än andra och de drar sig inte det mista för att skriva folk på näsan. Så sent som igår när jag sökte efter en sak på nätet så var där en VoF:are som dök upp i en blogg från den ovan nämnda gruppen och hen var på varendaste människa och förlöjligade det man sa. Alla, utom VoF:aren, i den tråden hade en alltigenom positiv attityd och mycket positiva upplevelser kring det berörda ämnet, medan VoF:aren enbart gav hård kritik kring företeelser som han faktiskt inte hade några belägg för, om huruvida det funkar eller inte. Hen hade inte refererat till några studier och kunde inte heller basera sin misstro på vetenskap. Så man tycker att det vore rimligt att hens antaganden borde ha vetenskapligt stöd då det hela var publicerat i en blogg som heter vetenskap och folkbildning.
Där var ett flertal personer som skrev om sina positiva upplevelser kring det aktuella ämnet och hela tiden citerade VoF:aren snudd på varenda persons inlägg och gick på i ‘ullstrumporna’. Jag erkänner att jag är vansinnigt trött på allt detta! Det hade räckt med att kommentera de nerskrivna – från dem som berättade om de positiva upplevelserna – utan att kopiera och klistra in varendaste mening om och om igen, med citattecken kring. Vem är du?- frågade någon – som tycker att du sitter inne med en bättre sanning än andra letar efter? Låt folk vara ifred och låt dem göra som de vill!
Inte ens fysiker som forskar har möjlighet att få svar på alla frågor som rör det fysiska. Hela tiden lägger forskarna fram nya rön kring hur ”verkligheten” är funtad. Jag tror att vi får en bättre värld utan allt det där hackandet och tyckandet som kom från någon som var övertygad om att hen visste bättre än alla de andra. Utan någon egen erfarenhet kring det positiva som människor faktiskt hade upplevt.
Jag tror att världen blir bättre med mer tro och den som med bestämdhet säger att -“Det måste vara evidensbaserat!” kan den personen verkligen ha någon tro att stödja sig på i kluriga situationer?
