Idag har det blåst väldigt mycket och det fortsätter så och därmed fick det bli en stilla och lugn inomhus-dag för min del. Grannen på ena sidan har gått över till andra sidan, och det har såklart givit en del känningar och förnimmelser.

Jag både kände, visste och “såg” ögonblicket för övergången. En stor Örn cirkulerade väldigt lågt över bådas våra tomter och det som förmedlades till mig via den stora fågeln var det faktum att h*n just hade somnat in. Nästa dag såg jag två små glada fåglar som lekte och flög, liksom i en ringdans tillsammans, fast då enbart över den trädgåren. Jag fick budskapet om att nu hade h*n förenats med sin älskade och de var båda så hjärtligt glada över att ses igen. Varför pratas det så sällan och lite om döden? Det är ju en del av livet och alla kommer vi att gå över till en annan dimension någon gång. Det vi inte vet är när eller hur det kommer att ske så enligt mitt tycke behöver det inte alls vara en massa hysh, hysh kring detta livsviktiga ämne. Livet ska såklart levas fullt ut, på så sätt som var och en själv väljer, men någon gång ska själens hölje falla bort så själen – vårt sanna jag – ges möjlighet att komma till någon annan dimension. Det tar aldrig slut.

Nedan ett foto av barnbarnen som äter av mina vindruvor och det som slår mig är att för barn är det ovan nämnda ämnet naturligt, medan det för många vuxna är tabu. Ju yngre ett barn är desto naturligare är det, för de har fortfarande ett minne från det som var före födseln. Sedan raderas det successivt för att till slut försvinna helt. Jag vet dock en del undantag, där barn minns sina tidigare liv och vetenskapliga bevis finns också, där man kan läsa om barn och deras äkta och sanna upplevelser.

Ha en fin fortsättning på denna dag gott folk, och lev väl utan att förlöjliga de som ser annorlunda på vår existens.