Låt mig vandra i skönhet
och göra så att mina ögon alltid är uppfyllda av synen
av den röda och purpurfärgade solnedgången.
Gör så att mina händer respekterar de föremål du har skapat,
och gör min hörsel skarp så att den kan höra din röst.
Gör mig vis så att jag kan förstå,
det som du lärt mitt folk.
Låt mig lära mig,
de läxor du har nedlagt,
i alla blad och stenar.
Jag söker styrka
inte för att bli större än min broder utan för att kunna kämpa mot min största fiende:
mig själv.
Gör mig alltid redo att komma till dig,
med rena händer och klar blick.
Så att när livet slocknar,
som en slocknande solnedgång,
min ande kan komma till dig utan att skämmas.
– Bön av indianer, skriven för flera hundra år sedan
2 kommentarer
Tack för Indianernas Bön. Man borde lära sig att se allt så som de ser på universum.
Ja verkligen Lisbeth, jag håller med dig ~ Kram